De olika stånden under medeltiden

år brukar kallas till Frihetstiden eftersom detta kungliga enväldet avskaffades genom team Gustav III avslutade emellertid frihetstiden genom ett statskupp vilket vid nytt gav kungen större kraft. Frihetstiden plats därmed slut efter 53 kalenderår.

beneath talet omfattade detta svenska riket nuvarande land, land i norden, svenska Pommern samt staden Wismar.

land ägde tappat bort eller missat sitt stormaktsvälde. mot ytan plats detta ännu en stort rike dock folkmängden plats betydligt mindre än inom dem flesta andra europeiska länder.

I Sverige och i större delen av Europa bestod ständerna under medeltiden av adelsståndet, prästeståndet samt borgar- och bondeståndet

detta "egentliga Sverige" ägde nära frihetstidens start något beneath 1 ½ miljon invånare medan land i norden endast ägde cirka Befolkningen ökade emellertid snabbt beneath dessa fredliga tider. nära den denna plats tidpunkten fanns landet en ståndssamhälle var dem olika samhällsgrupperna genom statliga privilegier samt bestämmelser skildes ifrån varandra.

på denna plats ger jag ett kortfattad info angående dem fyra stånden såsom utgjordes från adel, präster, borgare samt bönder.

Adelsståndet
detta 'höglovliga ridderskapet samt adeln' bestod från endast 0,5 % från rikets befolkning. varenda introducerad ätts huvudman plats enstaka självskriven riksdagsman.

Nästan alla människor var bönder

Talman inom riksdagen fanns lantmarskalken vilket valdes på grund av varenda riksdag. Adeln ägde cirka riksdagsmän samt från dessa brukade cirka existera närvarande nära riksdagen. dem ägde då oftast fullmakt ifrån dem ätterna liksom ej ägde sänt någon representant.

Liksom tidigare fanns adeln beneath frihetstiden den härskande samhällsgruppen, samt adelsmännen ägde detta största inflytandet inom riksdagen.

dem ägde prioritet mot officerstjänsterna samt ensamrätt mot varenda högre ämbeten. Endast adelsmän ägde korrekt för att äga slott samt stora gårdar.

De svenska ständerna uppkom under medeltiden och var efter reformationen fyra: adelsståndet; prästeståndet; borgarståndet; bondeståndet; Dessa representerade adeln, prästerskapet, borgarna och bönderna i riksdagen till representationsreformen då systemet ersattes av en tvåkammarriksdag

Ståndsgränserna blev dock mindre skarpa genom för att giftermål mellan adelsmän samt "ofrälse" kvinnor idag blev rätt – utan för att barnen till den skull förlorade sitt adelskap. dem ofrälse fanns ej heller helt utestängda ifrån chansen för att nå dem högsta posterna inom samhället. kompetenta ofrälse militärer samt ämbetsmän adlades ofta då dem kom lite högre upp inom graderna, varefter dem kunde avancera vidare.

tid upphörde dock adlandet från ofrälse mot vidare samt dem blev därmed helt berövade chansen för att nå högre poster.

Ändå måste de följa de lagar och bestämmelser som de rika i landet bestämde; adel, präster och högst upp på samhällsstegen – kungen

Några från frihetstidens maximalt framstående adelsmän plats Carl Gustaf Tessin.

Prästeståndet
detta 'högvärdiga prästeståndet' spelade enstaka avgörande roll likt riksdagsmän beneath frihetstiden, särskilt mot periodens slut. Prästeståndets storlek plats cirka 0,9 % från landets befolkning. Biskopar samt superintendenter fanns självskrivna mot riksdagen samt utöver detta fanns stiftens kyrkoherdar samt kaplaner valbara.

Prästerna ägde cirka 50 riksdagsmän vilket därmed fanns detta minsta antalet från dem fyra stånden. Talman inom riksdagen fanns inom inledande grabb ärkebiskopen samt inom andra grabb någon ytterligare biskop.
Bönderna tog ofta starkt intryck från vilket prästerskapet ägde till perception, vilket plats ganska naturligt eftersom detta plats prästen man såg upp mot hemma inom socknen.

Prästerna skötte ifall socknens angelägenheter samt fanns pedagog samt ibland även medicinsk expert.
vid identisk sätt liksom beneath talet övervakade prästerna beneath frihetstiden den evangelisk-lutherska renlärigheten. Inga andra än prästerna fick predika. flera från dem karoliner såsom vände tillbaka ifrån fångenskap inom Ryssland plats gripna från den pietistiska väckelsen.

dem fick riktig flera anhängare samt grupper från pietister brukade samlas mot enskilda andaktsstunder vid söndagar alternativt vardagskvällar. dem läste inom bibeln, samtalade angående bibelordet samt sjöng psalmer.

På medeltiden var det skillnad på folk och folk

Dessa möten kallades på grund av konventiklar samt blev i enlighet med team förbjuden genom konventikelplakatet Man skulle vandra inom kyrkan vid söndagarna samt husandakt skulle behållas tillsammans med husfolken inom hemmet - andra kristna sammankomster därutöver ansågs artikel farliga på grund av renlärigheten. ett framstående kyrkoherde beneath frihetstiden fanns Anders Chydenius.

Borgarståndet
Endast 'rätta' borgare kunde bli valda mot riksdagsmän. detta kunde artikel burskapsägande borgare, detta önskar yttra dem vilket ägde laglig riktig för att utöva arbete inom staden, samt magistratspersoner. Borgarståndet ägde drygt 80 riksdagsmän ifrån olika städer, beroende vid hur stora städerna plats. Talman inom riksdagen fanns enstaka från Stockholms borgmästare.

detta "vällovliga borgarståndet", liksom dem kallades, skaffade sig enstaka framskjutande ställning inom frihetstidens samhälle. affär samt industri plats ju objekt till regeringens särskilda nyfikenhet. Detta gynnade uppkomsten från enstaka förmögen samt självmedveten borgarklass. Skeppsbroadeln tävlade tillsammans högadeln inom fråga ifall effekt samt anseende. Skeppsbroadeln plats ett team särskilt framträdande handlare inom huvudstaden liksom bodde samt verkade längs den nuvarande Skeppsbron inom Gamla stan.

detta plats ej ständigt således enkel för att efter textilier samt uppträdande skilja ett skeppsredare samt köpman ifrån enstaka greve.

De olika stånden företräddes av utvalda representanter i dåtidens riksdagsmöten

Giftermål mellan adelsmän samt rika köpmansdöttrar blev även allt vanligare.
Några avgörande köpmän beneath frihetstiden plats Thomas Plomgren inom huvudstaden liksom hattarna ägde en starkt stöd ifrån, samt Niclas Sahlgren inom götet liksom plats direktör på grund av Ostindiska kompaniet.

Hantverkarna utgjorde dock borgerskapets stora massa. dem plats småföretagare tillsammans några ett fåtal anställda samt levde ungefär såsom allmogen.

en således kallat medelstånd (senare medelklass) började framträda beneath frihetstiden.

Städer växte upp och blev centrum för handel och administration

mot detta stånd räknades varenda ofrälse ståndspersoner detta önskar yttra samtliga likt gick klädda inom peruk samt använde rock från kläde. detta plats ofrälse (ej adliga) officerare samt ämbetsmän, brukspatroner, godsägare, advokater, doktor, pedagog tillsammans med flera. Dessa hörde ej hemma inom något från dem fyra stånden samt plats alltså ej representerade inom den svenska riksdagen.

dem kom därför småningom för att ta ledningen inom angreppen mot ståndssamhället.

Bondeståndet
detta 'hedervärda bondeståndet' plats detta minimalt ansedda inom frihetstidens riksdag. dem ifrån bondesamhället vilket valdes mot riksdagsman plats oftast någon skatte- alternativt kronobonde samt från dessa valdes den maximalt ansedda ut vilket kunde artikel ett rusthållare, storbonde alternativt ett nämndeman.

Dessa grupper saknade alla medborgerliga rättigheter

Bönderna ägde cirka representanter inom riksdagen. ingen given talman fanns utan denne brukade väljas då riksdagen samlades. Bönderna ute inom bygderna plats missnöjda tillsammans med riksdagen. 'Vad var avhandlas får oss ej känna till, vad var beslutas får oss ej njuta' sa bönderna. Något större nyfikenhet på grund av bondenäringen visade ej dem styrande, trots för att mer än ¾ från landets befolkning levde från jordbruket.

Viktigt blev dock beslutet angående storskifte vilket kom Några från frihetstidens maximalt kända bönder plats Josef Hansson samt Olof Håkansson.

beneath dem fyra stånden fanns gesäller, industriarbetare, torpare, backstugusittare, tjänstehjon samt daglönare från olika stöt, den därför kallade arbetarklassen. Dessa grupper saknade samtliga medborgerliga rättigheter.

Den liksom ej ägde fast jobb saknade laga försvar samt kunde dömas mot tvångsarbete alternativt bli uttagen mot soldattjänst.

Industriarbetare plats ett färsk samhällsgrupp. vid talet fanns detta dock endast cirka 20 industriarbetare inom landet samt dem flesta från dem fanns sysselsatta inom textilindustrin.

Dela

Stöd historiesajten!

Källor

Böcker:
• bakgrund till grundskolan årskurs (Norstedts)
• Sveriges saga, koncentrerad uppslagsbok (Prisma)
• Svenska krönikan, vår kulturhistoria (Forum)

Mer historia

Inlagd | Uppdaterad